Eila Huusko firar en semestervecka tillsammans med sin dotters familj som fåraherde på gården Hiidenmaa invid Neitvuori i Anttola.– Det bästa här är naturen och tystnaden. Det hörs inget trafikbuller, endast fågelsång.
På gården Hiidenmaa visar sig det traditionella landskapet i sin vackraste skrud i juni. Naturblommorna blommar i kapp på gården. Fåren söker skugga under träden för att komma undan den gassande solen och bakom fårbetet öppnar sig ett underbart sjölandskap mot sjön Luonteri.
Gårdens huvudbyggnad är en verklig tidsresa till allmogestämning från 1900-talet. Trämöblerna, den stora bakugnen och kamrarna andas gångna tider. De mörka stockväggarna stänger ut hettan. Stället har inte elektricitet, men kylskåpet drivs av en solpanel och gasspisen ute på verandan står till tjänst när det ska lagas mat. Dricksvatten måste man ha med sig. Sjön har tillräckligt med vatten för gästerna att tvätta sig och för fåren. Hur hittade ni ett sådant här semesterställe?
– En vän till vår dotter hade varit på en sådan här herdesemester och det inspirerade oss att söka hit. Jag hade tur på lotteriet och nu är vi här i tre generationer och kommer säkert att ansöka om att få komma på nytt, ler Eila Huusko och hämtar sitt nyvaknade barnbarn från kammaren.
Amalia, 10 månader, följer noggrant med händelserna från mormors trygga famn. Den lilla flickan har oändligt mycket att se på i omgivningen.
Det finns mycket i naturen för lilla Amalia att utforska och förundras över. I den friska luften smakar det gott med mat och sömn.
Naturen är starkt närvarande
Neitvuori är det högsta berget i Södra Savolax. Intill gården Hiidenmaa löper Hiidenpolut-rutterna i naturskyddsområdet och man har möjlighet att bekanta sig med det storartade landskapet längs utmärkta rutter. Vägkosten äts ofta vid ett vindskydd.
– Naturen är viktig för oss alla och Herdeveckan är trevlig omväxling till höghuslivet i Helsingfors. Här är det tyst. Doften av blommorna är berusande en vindstilla kväll. Vi har också hört göken gala. Det finns stora mängder fjärilar och ängsblommor.
Naturen är ett viktigt andningshål för Eila Huusko. Hon har alltid gillat att röra sig i naturen.
– Landskapet är otroligt vackert här. Man ser långt från Neitvuori och utsikten är lika vacker som på Koli, berättar Eila som är hemma från Sotkamo.
Sju får upprätthåller ett mångsidigt växtbestånd.
Och sedan är det fåren
Det modigaste svarta fåret kommer fram och hälsar entusiastiskt på besökarna och vill bli krafsad. Fåren är till rasen så kallade Kainuunharmas, dvs. gråa får från Kajanaland.
– Nu finns här sju Kainuunharmas-får och en Gråhårig från Kajanaland, skrattar Eila med hänvisning till sina rötter i Kajanaland.
– Fåren ger inte upphov till någon stor arbetsbörda. Jag observerar dagligen att fåren är i behåll och friska: de äter, idisslar och rör sig normalt. Jag ser till att de har tillräckligt med vatten, saltstenen finns på plats och de har tillgång till mineraler.
Fåren utför ett viktigt arbete.
– Naturen förvildas när husdjuren försvinner från landskapet. Till först kommer dunörten och så småningom växer området igen med buskar och träd. Samtidigt försvinner något unikt från omgivningen. Det är sorgligt. Vi ser samma utveckling i Kajanaland. Lyckligtvis utför fåren ett värdefullt arbete här och håller landskapet öppet.
Hur flyter livet i en stuga utan elektricitet?
– Det första som händer är att strömmen tar slut i mobiltelefonerna, det är alltså bra att ha med sig en powerbank, dvs. en reservströmkälla. Vi har ingen bil och vi har ett litet barn med oss. Med tanke på säkerheten är det viktigt att veta att telefonen fungerar och att vi kan larma hjälp till fåren och herdarna, om det behövs. Man saknar inte några underhållningsapparater här, de yngre längtar visserligen efter en batteriradio. Lyckligtvis behövs varken ljus eller värme så här på sommaren. Kylskåpet drivs med solel och vi lagar mat på gasspisen, funderar Eila.
Vattnet måste bäras in, vi diskar ute på bänken och tvättar oss i bastun.
– Det är helt säkert att vi uppskattar elektriciteten och den komfort som den medför mer efter den här upplevelsen. Det känns lyxigt att ställa sig i en varm dusch.
”Det är bara så härligt här!”
Kundrådgivare Leena Hiltunen på Forststyrelsens naturtjänster berättar att de som firar herdesemester njuter helhjärtat av lugnet i naturen.
– På några dagar trillar semesterfirarna in i ett tillstånd som jag kallar ”Herdesemesterbubblan”. När naturen är starkt närvarande, buller och brådska har försvunnit, likaså bekvämligheterna, kan semesterfiraren på riktigt nollställa sitt sinne och börja slappna av. Den enda kommentaren är ofta: ”Det är bara så härligt här”. Vilan är fullständig, strömmen tar slut från mobilerna eftersom alla bekvämligheter saknas i de flesta inkvarteringsställena, också elektricitet.
Konceptet Herdesemester fick sin början omkring decennieskiftet 2010 i Koli, där man kom på idén att hyra ut områden i nationalparkerna som fårbeten.
– Man märkte snabbt att det skulle vara bra att någon håller ett öga på fåren och lite vallar dem. Då började man hyra ut ett närliggande övernattningsställe till semesterfirare på villkor att de håller ett öga på fåren. Konceptet fick snabbt vind i seglen och spred sig runtom hela Finland. Nu har vi 15 Herdesemesterställen och det är rusning till dem.
Den traditionella gärdsgården är ett mästerhantverk.
Herdesemesterfirarna deltar i bevarandet av vårdbiotopen
Semesterfiraren får på herdesemestern tillgång till ett övernattningsställe och är skyldig att hålla ett öga på får, hästar eller dikor med kalvar. Priset på en semestervecka är 400–630 euro beroende på målet och det ryms även ett större gäng i stugorna.
– Gemensamt för semesterfirarna är att de älskar att vara i naturen. I övrigt är semesterfirarna i alla åldrar och grupperna allt från släktingar till kompisgäng. Kunskaper om att sköta djur är inte nödvändiga. Huvudsaken är att antalet djur förblir det samma och om det sker något avvikande finns det anvisningar i stugorna om hur man ska gå till väga. Ägarna sköter om sina djur. Djuren behöver krafsas och få dricksvatten ibland, men det blir gott om tid över för att fira semester, fiska, vandra och slappna av.
En veckas semester mitt i naturen utan elektronik ger många ett efterlängtat avbrott i vardagen.
– Det kan också bidra till större uppskattning av saker som ofta känns självklara, som till exempel elektricitet. Många vardagliga saker känns lyxiga efter semestern, berättar Hiltunen
Mer information: www.luontoon.fi/paimenviikot