Finländarna har börjat använda elcyklar. Det finns redan mer än 100 000 elcyklar utrustade med litiumjonbatterier i Finland och antalet fortsätter att växa. Men hur stor brandrisk utgör en elcykel – och vilket är det bästa sättet att kontrollera riskerna?

Elbranschexperten Vesa Linja-aho har goda nyheter: i ljuset av olycksstatistiken för de några senaste åren är elcyklarnas batterier inte särskilt lättantändliga.
– På årsnivå förekommer det kanske fem fall där batteriet i en elcykel börjar brinna, konstaterar Linja-aho, som är känd som redaktör, författare och utbildare inom elbranschen.
Linja-aho grundar sin uppskattning på räddningsverkens brandstatistik för åren 2018–2024. Statistiken omfattar sammanlagt 362 litiumjonbatteribränder, av dem var 35 bränder i elcyklars batterier.
Även om batteribränder är sällsynta kan de när de inträffar vara mycket besvärliga. Såsom blivit känt från nyheterna om brinnande elbilar, slocknar ett brinnande batteri inte nödvändigtvis helt och hållet innan hela batteriet sänks ner i vatten.
– Elcyklarnas batterier innehåller likadana battericeller med den skillnaden att de är omkring 50 till antalet, medan elbilars batterier kan innehålla upp till 7 000 celler.
Linja-aho berättar att när det uppstår fel i en cell leder det ofta till en dominoeffekt: på ingenjörsspråk uttryckt värmerusar den skadade cellen och hettar upp granncellen som också blir defekt. Det uppstår en kedjereaktion och snart producerar batteriet stora mängder med rök och börjar brinna.

De europeiska marknadstillsynsmyndigheterna utredde i fjol bristerna i laddningsanordningarna för elcyklar och -skotrar. I den gemensamma kampanjen i vilken deltog tolv EU-medlemsländer framgick det att endast ungefär en femtedel (21 procent) av produkterna som granskades uppfyllde samtliga krav enligt lagstiftningen.
Vesa Linja-aho är väl insatt i problemen inom branschen:
– Så gott som varje modell har någon brist. I väldigt många fall är avsikten att produkten inte ska uppfylla mer än minimikraven, men inte heller de uppfylls, sammanfattar han.
Hur känner man då igen en kvalitetsprodukt? Linja-aho uppmanar till att överväga noggrant: ett välkänt internationellt märke är i allmänhet ett säkrare val än en okänd lågprisprodukt.
– Utseendet på produkten berättar också mycket. Om en elcykel ser skranglig och billig ut lönar det sig att glömma den.

Alla tillverkare ger nästan samma grundläggande anvisningar för säker laddning. Elcykelns batteri ska laddas med tillverkarens egen laddare i ett torrt utrymme i rumstemperatur. Laddningsplatsen ska helst ligga på långt avstånd från lättantändliga material och helst under övervakning – med andra ord inte på natten.
Linja-aho har dock en praktisk inställning till saken:
– Ibland uppstår det situationer då man helt enkelt inte hinner ladda under dagen eftersom batteriet faktiskt behöver 4–5 timmar för att laddas. Det är okej att gå och lägga sig medan batteriet ännu laddas, bara man är medveten om situationen, konstaterar Linja-aho.
Enligt experten går det bra att ladda batteriet ute på gården på sommaren. På vintern är till exempel garaget eller ett lager en lämplig plats.
– För dem som bor i en etta eller tvåa i ett höghus rekommenderas ibland att ladda cykeln på balkongen, men jag rekommenderar badrummet – där finns i allmänhet undertryck som åtminstone bromsar upp röken från att sprida sig till lägenheten.
Tamburen kan kännas som en naturlig plats, men den ska man undvika – särskilt om tamburen är den enda vägen ut från lägenheten.
Ytterligare lönar det sig att kolla, om hemförsäkringsbolaget har fastställt några krav i försäkringsvillkoren eller i skyddsanvisningen. – Av den orsaken är det ibland en bättre idé att ladda hemma än exempelvis i husbolagets cykelförråd.

Källa: Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes)